Grids – rutnät, rader, linjer, kolumner, system. Så långt som historien sträcker sig tycks vi ha varit besatta av att organisera vår omvärld efter bestämda regler och mönster – hur började det egentligen och hur ser det ut idag? Har vår syn på grids förändrats eller är vi fortfarande lika inrutade som vi var under antiken?

All design existerar inom ett rutnät. Regler, system, linjer, ritningar, rutor. För vissa är rutnätet en trygghet att luta sig mot – en naturlig del av processen som hjälper en att sortera, organisera och ge klarhet över uttrycket. Medan det för andra symboliserar en gammaldags syn på design, en form av estetiskt förtryck som begränsar uttrycket och underminerar yttrandefriheten.

Ett rutnät fördelar information i rätvinkliga block för att vi lättare ska kunna ta del av den. Grunden för den teorin är att storlek, placering och förhållandet mellan olika element hjälper oss att förstå såväl relationen mellan dem som dess enskilda betydelse. Rutnätet skapar helhet i designarbetet och hjälper oss att sortera information. Att hålla på med grafisk design innebär att lösa problem både strukturellt och visuellt, och rutnätet är ett verktyg för att nå dit.

Innebär det att rutnätets format är förlegat? Har det moderna mediasamhället vuxit ur ramen för kommunikation? Behöver vi ett nytt sätt att kommunicera för att hantera den informationsmängd vi dagligen konsumerar? Eller är rutnätssystemet av större betydelse än någonsin? En motvikt i det annars så späckade gränssnittet? Något tryggt och pålitligt att luta sig mot, som så länge vi kan minnas varit sig likt.

Historiskt sett är gridsystemet starkt förknippat med Josef Müller-Brockmann och klassisk schweizisk design från 50- och 60-talet. Müller-Brockmann synliggjorde den bakomliggande strukturen och dess funktion, och hyllade det estetiskt tilltalande i en matematiskt korrekt layout. Men även om det uppmärksammades då, innebär inte att det har varit av mindre betydelse genom andra delar av historien.

Allt sedan vi började att samla information har det funnits ett behov av att kategorisera och organisera den. Att efter ett bestämt rutnät organisera text över sidor eller matematiskt bestämma proportioner är metoder vi använt oss av sedan antiken. Strukturellt tänkande har genom historien varit en avgörande faktor för att kunna planera städer, grundlägga välfärd, organisera religiösa ritualer, sprida information och så vidare. Det sägs att det baseras på linjen där himlen möter jorden – horisonten – grundförutsättningen för världen som vi känner den och allt som avbildas i relation till den. Ett ofrånkomligt system för att tolka verkligheten

I dagens samhälle har sättet vi kommunicerar på förändrats. Vi tar inte del av information på samma sätt längre, den är inte linjär på samma sätt som den en gång var. Som Timothy Samara uttrycker det i Making and breaking the grid,

”The grid’s minimal simplicity is somewhat at odds with the kinetic, shifting surface of multi media; information isn’t flat anymore, and the average person expects it to move, jump, twist, and make noise.”

Genom historien har samhällsutvecklingen bidragit till hur gridsystemet har utvecklats. Efter den franska och amerikanska revolutionen blev utbildning och läsning mer tillgängligt för allmänheten och det skapade ett större behov för tydlig text och lättbegripligt innehåll.

I samband med den industriella revolutionen och att människor i större utsträckning bodde i storstäder fick gridsystemet en ny betydelse i syfte att kommunicera. Mer arbetskraft ledde till en mer effektiv produktion, sänkta kostnader och möjlighet att massproducera. Den nya arbetarklassen utvecklades till en allt mer köpstark grupp när det gick bättre i industrin och det fanns ett behov av att marknadsföra nya varor som riktade sig mot dem.

Vi är inte vana att behöva leta i ett grid. Vi är så vana vid strukturen att vi vet var de respektive elementen brukar ligga och vill få det serverat. När man istället aktiveras av ett grid, och det kräver något av en – man blir tvungen att söka, testa, scrolla – gör det något med hur vi upplever informationen. Vi uppfattar den inte lika snabbt men vi får ett intryck av den och lägger värdering i den på ett annat sätt. Meningen ”Är vi fortfarande lika inrutade som vi var under antiken?” i gridets första ruta skriker högre när den faktiskt, rent fysiskt är inkapslad inom en ram.

Att bryta mot gridet tycks dock fortfarande vara ett undantag, ett regelövertramp, något man lurar systemet att göra – för att sedan falla tillbaka i den trygga strukturen igen. Jag blev gång på gång hindrad av gridets begränsningar och tvingades hitta omvägar för att bryta mot det.

I Making and breaking the grid hävdar Timothy Samara att gridet står i kontrast till de nya rörliga medier vi idag är vana vid att konsumera. Men även om medierna antagit en annan form – är vi fortfarande lika inrutade. Innehållet är föränderligt – men mönstret är sig likt. Skillnaden är att strukturen kommit oss närmare in på livet – så nära att vi själva blivit en del av den.

Ett oändligt flöde av ansikten, intryck, hela liv som flimrar förbi. Är inte dagens grid bara en ny struktur att luta sig mot? En allt för långt utvecklad version av Josef Müller-Brockmanns idé om matematisk estetik som blivit sprängfyllt laddad med intryck. Till bristningsgränsen mättad med information – omöjlig att värja sig mot.

Hur kan vi bryta mönstret? Hur kan vi sluta att luta oss mot gamla riktlinjer? Hur kan vi sluta förlita oss på tryggheten i gamla vanor – att ständigt passa in, anpassa oss till mallen? Kanske är vi tvungna att hitta omvägarna för att bryta mot strukturen – även om det är svårt. Kanske behöver vi utmana idén om vad gridet kan vara. Få mottagaren att aktivt söka information, istället för att servera den efter invanda mönster. En uppmaning att stanna upp – tänka, tolka. En uppmaning att tänka utanför boxen.

Men att förenkla och förtydliga kommunikation och bildspråk mottogs inte alltid positivt. Det fanns samtidigt en lång tradition av ”beaux-arts”, en väldigt utsmyckad estetik som i stort sett varit den samma sedan renässansen. Motståndet fick dock ge vika år 1856 när författaren och designern Owen Jones släppte katalogen ”The grammar of ornaments” där han redogjorde för ett visuellt språk anpassat för de nya, massproducerade varorna – den nya stilen var ett faktum.

Det är inte bara samhället, utan även verktygen som påverkat utvecklingen av gridsystemet. Tekniken har utvecklats från handtryck till blocktryck, till tryck med lösa typer, till tryckpress med gjutna rader, till offsettryck (CTP) och vid varje steg har layouten fått anpassas för att passa mediet.

Idag är trycktekniken i stort sett helt digitaliserad, och vi är inte längre beroende av ett gridsystem för att det ska vara tekniskt genomförbart att trycka – så varför är vi så fästa vid det? I en värld som är så dynamisk, med rörlig bild och snabba intryck – varför är vi fortfarande så beroende av ett statiskt rutnät när det kommer till layout? Finns det något grundläggande i det som inte går att ersätta? Som sitter i ryggmärgen? Inpräntat efter århundraden av att leva i kolumner, rader, system.

Jag vill undersöka hur man kan använda sig av rutnät i kommunikation, och huruvida det hjälper eller begränsar mig i designarbetet. Hur kan jag använda rutnätet till min fördel? På vilka sätt kan jag bryta mot det och vad händer i sådana fall? Jag har valt att använda mig av webbdesign för att utforska detta. Vilka hinder stöter jag på om jag försöker bryta mot det ramverk som tekniken bygger på? Försämrar det uttrycket och kommunikationen eller stöter jag på nya, överraskande brytningspunkter?

Att skapa ett grid i css innebär att man anpassar sig efter den förutbestämda ramen, strukturen för hur webbsidan ska fungera. Nästkommande ruta i nätet påverkas av den föregående och följer ett bestämt mönster för hur resten kommer att se ut. Det går att anpassa så länge man gör det förutsedda – ställer in höjd, bredd och hierarki – men så fort jag försöker bryta strukturen stöter jag på problem. Vill jag till exempel göra rutnätet bredare än 100 % av sidan – och möjliggöra horisontell scrolling – motsätter sig strukturen att låta nätet spilla ut åt vänster. Jag antar att det är en begränsning som har med läsbarheten att göra, då vi i västvärlden läser från vänster till höger är den naturliga förinställningen att sidan ska ”starta” i det övre vänstra hörnet så att man slipper scrolla mot läsriktningen för att ta del av resten av informationen. Att möjliggöra en sådan ”ologisk” struktur går säkert att arbeta sig runt på något sätt, men att den i grundläget är låst gör att jag anpassar mig i designarbetet och istället låter min sida spilla ut endast till höger.

Jag låter en av rutorna i mönstret växla från fyrkantig till rund, och märker att blicken ofrånkomligen dras till den. Att den snabbt fångar ögat beror rimligtvis på att den är rörlig, men det är även något obekant och spännande med ett rundat hörn i ett annars rätvinkligt rutnät.